Tsunamikatastrofen,vi var där 7 veckor efter..
Idag är det exakt 5 år sen tsunamivågen ställde till med mkt sorg,smärta.
Undervattensjordbävningen i Indiska Oceanen uppmättes till 9,3 i richterskalan,vilket gör den till det näst kraftigaste uppmätta jordskalvet någonsin.Skalvet orsakade en enorm flodvåg, en Tsunami som ödelade stora områden längs den sydostasiatiska kusten.
Jag kommer ihåg när jag såg det på nyheterna,fick en sån stor klump i magen när jag såg och hörde om katastrofen,nu var det ju mga länder som blev hårt drabbade,men det kändes extra mkt när jag hörde att vårat paradis blivit drabbat,jag och min familj är Thailand älskare,vi har varit där 7 gånger och inte har vi fått nog och kommer nog inte få det heller..
Vi hade ju bokat en resa till Thailand och skulle precis dit bara nga veckor efter katastrofen,direkta tanken var ju att dit kommer vi ju inte kunna resa,så som det var då,katastrof överallt..men när vi såg på tv hur Thailändarna grät och vädjade till att vi turister inte skulle överge dom nu,utan tvärtom skulle åka dit iallafall för att stötta dom,för hur skulle dom klara sig om vi turister inte skulle åka dit ngt mer.. så vi bestämde oss för att åka dit ändå,även om det kändes väldigt kymigt.
Vi bokade om resan och senare lade den nga veckor,så 7 veckor efter Tsunamivågen var vi på plats..
Måsta säga att det kändes väldigt overkligt att det varit en sån stor katastrof där bara 7 veckor innan vi var där..första dagarna när vi låg på stranden,så kommer jag ihåg hur jag nästan låg med ena ögat öppet mot havet för att hela tiden titta på vattnet och se hur den betedde sig..jag var lite små beredd hela tiden på att springa,men vart dagrana led så kändes det tryggare & tryggare,men så fort jag började tänka på det hela igen så fick jag en sån klump i magen.
Måste säga att Thailändarna är så fantastiska människor,oavsett allt det som hade hänt så höll dom skenet uppe och försökte vara glada.
Dom hade under dom 7 veckor efter katstrofen som gått hunnit återställa otroligt mkt,vi såg förstörelse men inte alls så mkt som jag trodde att det skulle vara.
Patongs shoppingstråk var totalt översköljt av vågen,så den hade dom flyttat längre in i Patong,även i Karon Beach var det en del förstörelse.
Vi var även i Krabi under samma resa,där hade dom också hunnit med att återuppbygga på ett otroligt snabbt sätt,självklart såg vi spår av Tsunamin,båtar uppkastade av vågen lite här och där m.m. ingen trevlig syn,men det kändes ändå bra på ngt sätt att kunna vara där och stötta befolkningen med det vi kunde.Självklart så skänkte vi pengar till Röda Korset för att försöka hjäpa till !
Ännu idag får jag en stor klump i magen när jag ser program om Tsunamin på tv eller videoklipp,tror inte att ngn kommer att glömma !
Vet inte hur man själv hade reagerat om vi hade varit där och om man ens hade klarat sig,tanken har slagit mig flertalet gånger att det lika gärna kunnat hända när vi var där..
Jag tror defenitivt på att allt har sin mening !
Undervattensjordbävningen i Indiska Oceanen uppmättes till 9,3 i richterskalan,vilket gör den till det näst kraftigaste uppmätta jordskalvet någonsin.Skalvet orsakade en enorm flodvåg, en Tsunami som ödelade stora områden längs den sydostasiatiska kusten.
Jag kommer ihåg när jag såg det på nyheterna,fick en sån stor klump i magen när jag såg och hörde om katastrofen,nu var det ju mga länder som blev hårt drabbade,men det kändes extra mkt när jag hörde att vårat paradis blivit drabbat,jag och min familj är Thailand älskare,vi har varit där 7 gånger och inte har vi fått nog och kommer nog inte få det heller..
Vi hade ju bokat en resa till Thailand och skulle precis dit bara nga veckor efter katastrofen,direkta tanken var ju att dit kommer vi ju inte kunna resa,så som det var då,katastrof överallt..men när vi såg på tv hur Thailändarna grät och vädjade till att vi turister inte skulle överge dom nu,utan tvärtom skulle åka dit iallafall för att stötta dom,för hur skulle dom klara sig om vi turister inte skulle åka dit ngt mer.. så vi bestämde oss för att åka dit ändå,även om det kändes väldigt kymigt.
Vi bokade om resan och senare lade den nga veckor,så 7 veckor efter Tsunamivågen var vi på plats..
Måsta säga att det kändes väldigt overkligt att det varit en sån stor katastrof där bara 7 veckor innan vi var där..första dagarna när vi låg på stranden,så kommer jag ihåg hur jag nästan låg med ena ögat öppet mot havet för att hela tiden titta på vattnet och se hur den betedde sig..jag var lite små beredd hela tiden på att springa,men vart dagrana led så kändes det tryggare & tryggare,men så fort jag började tänka på det hela igen så fick jag en sån klump i magen.
Måste säga att Thailändarna är så fantastiska människor,oavsett allt det som hade hänt så höll dom skenet uppe och försökte vara glada.
Dom hade under dom 7 veckor efter katstrofen som gått hunnit återställa otroligt mkt,vi såg förstörelse men inte alls så mkt som jag trodde att det skulle vara.
Patongs shoppingstråk var totalt översköljt av vågen,så den hade dom flyttat längre in i Patong,även i Karon Beach var det en del förstörelse.
Vi var även i Krabi under samma resa,där hade dom också hunnit med att återuppbygga på ett otroligt snabbt sätt,självklart såg vi spår av Tsunamin,båtar uppkastade av vågen lite här och där m.m. ingen trevlig syn,men det kändes ändå bra på ngt sätt att kunna vara där och stötta befolkningen med det vi kunde.Självklart så skänkte vi pengar till Röda Korset för att försöka hjäpa till !
Ännu idag får jag en stor klump i magen när jag ser program om Tsunamin på tv eller videoklipp,tror inte att ngn kommer att glömma !
Vet inte hur man själv hade reagerat om vi hade varit där och om man ens hade klarat sig,tanken har slagit mig flertalet gånger att det lika gärna kunnat hända när vi var där..
Jag tror defenitivt på att allt har sin mening !
Kommentarer
Trackback
