Home is where the heart is

hade precis kopplat in kameran i datorn för att ladda ner mina Thailands bilder och självfallet är då kameran stendöd, så laddar kameran en liten stund just nu för att sen kunna föra över bilderna hit.
Så nu är det på G, men tyvärr så hinner jag inte lägga in så många bilder idag, då jag ska åka och handla lite julklappar och sen ska jag jobba natten igen.. men någon bild kommer upp snart iallafall, promise!

Ni hänger med än ser jag *ler*


Vet inte riktigt var jag ska börja men iallafall så har jag absolut inte haft någon ork till bloggen, är som sagt fortfarande under isen och tyvärr har det bara eskalerat..

Jag var tillbaka till Endokrin på SÖS i tisdsags, fick träffa min specialist läkare där som tyvärr inte kunde ge mig några bra värden på mina nya blodprover som jag tog innan mitt besök dit, mina värden hade bara blivit sämre och det betyder att mina mediciner inte hjälpt mig ett skvatt (känns det som iallafall), min läkare såg lite bekymrad ut och sa att såhär brukar det inte vara så jag förstår inte riktigt vad det beror på..

Hur kul kändes det att få höra att jag åkt på ett rejält bakslag!?
Mina levervärden såg heller inte så fantastiska ut, men inget att oroa sig över sa han, då vi har koll på dig nu sa han, så då får jag väl lita på det då..

Jag har inte velat skriva här på bloggen då det känns mest som att jag bara gnäller, då jag mår som jag gör..

Funderar att skaffa en egen kategori om just giftstruman här på min blogg, för det finns säkert dom som inte orkar läsa om just det, men på något sätt som jag skrev i ett tidigare inlägg är det ett sätt för mig att bearbeta min sjukdom och så kan det vara nyttigt för min egen del att kunna gå tillbaka och läsa om allt det här, i ett senare skede i livet när allt lagt sig och jag mår bra, för att vara frisk är inte så självklart!!
Vilket man gärna tar för givet att man är och kommer att vara för all framtid, för det är ju bara andra som blir sjuka.. eller!?

Nu har det snart gått 2 månader sen jag fick min diagnos Graves Syndrom= giftstruma och sen jag började med mina mediciner, jag hade helt klart trott att jag vid det här laget skulle må rätt hyfsat, men det har jag då blivit varse om att jag hade helt fel!

Mår rent ut sagt skit, känner mig väldigt trött, sliten + alla vidriga symtom som gör sig påminda stup i ett, sen blir det ju inte direkt bättre av när jag får höra till höger och vänster att: Pia du ser inte frisk ut..
Just nu har jag bara lust att skrika och gråta men va f.. jag är ju inte frisk!!!

Jag tror att jag kommer att bli opererad nästa år, jag sa till min läkare att kan ni bara inte snälla slita ut min sköldkörtel..
Hans svar till mig var då att Pia, du måste ha stabila värden och just nu är dom allt annat än det, det är värre än sist du var här. Så när du har bra värden så är det dax att operea dig!
Jag längtar, hur sjukt det än låter men så är fallet!

VARFÖR måste just jag råka ut för just det här??!

Det kanske hade varit lika bra att inte skrivit något här, då jag låter så arg, ledsen och negativ, men jag tror att det är bra att avreagera sig någonstans!

Vill bara avsluta med att jag vanligtvis inte är en negativ individ, utan är väldigt positiv och oroar mig egentligen aldrig över saker, då jag vet att ALLT löser sig i slutändan!

Jag har absolut inte tappat hoppet, för jag kan bara titta på min pappa och en arbetskollega som också har giftstruma, dom har också varit och vänt i helvetet men mår riktigt bra idag och det är det som håller mig uppe!!