Home is where the heart is

Jag älskar dig morfar ♥ ♥ ♥

Undrar om man i det undermedvetna kan känna på sig saker,har kännt mig ledsen och tom både idag och igår,på ngt sätt jag inte riktigt kan beskriva..
Tidigare ikväll så kom mina föräldrar över,vi skulle fika lite och jag skulle visa min pappa hur han lägger in sina arbetstimmar i datan,allt datoriseras ju idag och dom gamla hederliga månadsrapporterna i papper är ett minne blått..
iallafall när vi satt här framför datan så ringer telefonen..
får en obehaglig känsla av att det är ngt som inte är som det ska..
vi får höra att min morfar precis ramlat ihop och fått en hjärtinfarkt,han var på väg till kyrkan dit han alltid åker hur han än mår,mormor och morfar hade precis klivit av bussen och skulle kliva innnanför kyrko dörrarna då han bara faller ihop,ngn ringer ambulansen omgående,vet inte riktigt hur lång tid det tog innan ambulansen var på plats,dom konstaterar snabbt att läget är kritiskt,morfar fick hjärtstillestånd,dom gör allt för att få tillbaka honom och ger honom hjärt massage och elchoker (om det nu heter så ? ) i 25 minuter,dom lyckas med att få igång hans hjärta igen och morfar ligger nu i respirator på intensiv vårdavdelningen,vi vet inte hur det kommer att bli med våran älskade morfar,det ligger nu i guds händer och bestämma hur det blir..jag kan bara be och hoppas att han orkar kämpa,men har en mkt obehaglig och orolig känsla...
Har precis kommit hem från sjukhuset och känner mig alldeles tom,jag undrar i mitt stilla sinne,vad är det för mening med livet,för ngn mening finns det ju..
Vi springer här på jorden och jobbar,stressar och sliter,vi glömmer nästan att njuta av livet för att vi e så stressade,varför bara inte ta vara på den tid vi får..
Synd att det ofta e så att det behöver vara ngt allvarligt som ska hända innan vi förstår att uppskatta och ta vara på livet och våra nära och kära.

Imorgon åker jag och tjejerna till sjukhuset och hälsar på morfar,även om han inte är vid medvetande,så tror jag att han på ngt sätt känner att vi e där.
När jag var där nu ikväll,så viskade jag i morfars öra massor av saker jag kände att jag ville och behövde säga till honom,sen bad jag honom flera gånger att krama min hand om han hörde mig och då helt plötsligt så drar han en suck precis som han hämtar kraft och så klämmer han till i min hand,det måste bara betyda att han hörde mig på ngt sätt och det kändes så skönt !

Linn sa till mig precis att mamma,under kan ske,glöm inte det..
och det stämmer faktiskt !

Massor av kärlek till er alla från mig !!